Vardag

Lugnet har lagt sig lite hemma hos Trollmor. Boyzen mår ganska bra och vi har återfått lite hederlig vardagskänsla. Jag säger då det, vardagen skall icke underskattas... Det enda dramatiska under veckan var väl när jag fick operera ut en visdomstand i måndags. Skadeskjuten milt sagt. Tur att tandläkarskräcken hålls i schack. Not. När jag staplade ut från tandläkaren ringde jag maken som på sin vita springare fick slänga sig från jobbet och komma för att rädda mig hem. När jag klev in i bilen strömmade tårarna nedför mina (svullna, blodiga, ihopknipna) läppar. Svårt att hulka när man inte kan öppna munnen. Nåväl- detta om vardagens drama. Ramlade över en oväntad liten slant för ett litet tag sedan. Lurar på om jag skulle ta med mig Rasse en vecka till solen nu i april, bara nån billig restresa. Dels är det ju hans tur- jag var ju iväg med Viggo i sommras. Men dels har en viss delaktighet i den där slanten. Får se, ska suga på karamellen ett litet tag. För att avsluta detta ljuplodade inlägg måste jag berätta att Sigge är inne i en bra sockerperiod igen. Äntligen! Nu får det gärna hålla i sig ett litet tag så vi hinner ladda om batterierna. Idag kan jag le åt hur jag tänkte precis när Sigge debuterade. "Om ett tag kommer vi ha lärt oss, han kommer att ha stabiliserats" Kanske är det tur att jag inte visste då, det jag vet nu. Men då var det ingen som förklarade att detta skulle bli en pågående process, att det inte finns någon magisk formel för att ge de rätta doseringarna. Men som sagt- just nu njuter vi!! Over and out- dags att gå och ta en sån där käck värktablett som jag fick utskrivet.