Ansvar

Borde inte ha sagt något häromdagen om hur stabilt Sigge ligger i sockret just nu... Sånt får man ju snart äta upp. Pumpen går på +50%, och ändå ligger han högt. Jag är så jävla pissless på alla dessa infektioner. Jag bär ju alltid med mig ansvaret för hur Sigge mår. Det jag gör och de beslut jag tar kommer påverka honom resten av livet. Jag bär ett personligt ansvar över Sigges fysiska hälsa i vuxen ålder. Det är så fruktansvärt uttröttande. Ibland känner jag hur själen skulle få behöva vila ett litet tag. Inte tänka socker, inte tänka ansvar, inte tänka framtid. Och inte kan man stänga av bara för att barnet sover. Även då pågår den ständiga sockerkampen. Gudskelov att Sigge ännu är omedveten om vad som försiggår kring honom. En dag kommer både han och Viggo vara alltför medvetna. Ibland tänker jag- bara de blir större. Då blir det lättare, då kan de ta eget ansvar. I nästa andetag blir jag leddsen över att de kommer leva med det här resten av livet.