Sen en annan sak. Jag älskar verkligen vår förskolepersonal. De är underbara som männsikor och underbara som dagisfröknar. När det gäller diabetesen tar de så många rätta beslut och tänker oftast helt rätt. Så hur kan de då gång på gång missa på det allra enklaste?? I fredags hade de återigen inte gett druvsocker innan maten när han var låg lagom till lunch. Sååå många gånger vi har pratat om detta. Och en fin skylt har de fått. Ändå måste jag once again stå där och säga ge ALLTID druvsocker när har är låg, även om han strax ska äta. Hur svårt kan det vara liksom??
måndag 11 april 2011
Nedstämd idag
Vilken jättehärlig helg det har varit. Solen har strålat och hela helgen har innefattat både familj och fina vänner. Därför kan jag inte fatta varför jag känner mig så nedstämd idag. Visserligen är jag hemskt trött eftersom jag låg vaken halva natten. Och jag vet ju att när jag är trött- då klarar jag inte av att hålla mindre glada tankar och känslor stången. Sen känner jag mig slutkörd av smärtan i käken efter den bortopererade visdomstanden. Hur länge ska det göra ont egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åh men ibland blir man så om våren. Jag älskar den här tiden men blir ibland helt olycklig egentlgien utan anledning.
SvaraRaderaja men du det kan man verkligen tycka! jag hade en diebetiker i min mellanstadieklass, då var det ju lite jobbigare - han ville itne riktigt inse när han behövde sitt druvsocker. så han blev som arg.
hoppas i morgon är en bättre dag, med värkfri tand!