Stress påslag

Det där med stress påslag... 

Vid Viggos plats vid frukostbordet låg en kalasinbjudan som följt med tidningen in. Till laserdome av alla ställen, där han inte varit förut. Det där stället dit de stora barnen går för att ha kalas. När min lilla till naturen lagt fundersamma kille inte jublar, utan stelnar till och stirrar på inbjudan hinner jag tänka "skit oxå". 

Jajamen, nu ringde skolan och sa att han ligger på 17. 

Känning

Snabba svängningar i blodsocker-land.

Jobbig känning för Sigge med ett socker på 1,9. Snabbt i med dextrosol. Sitter och håller om i väntan på att det ska verka. Sigge är helt kritvit och lealös i kroppen när jag håller om honom. Medan jag väntar på att han ska sluta gråta som ett säkert tecken på att sockret börjat vända, känner jag hur hjärtat dunkar. Vissa saker vänjer man sig helt enkelt aldrig vid.

Men rätt var det är slutar gråten. Sigge sätter sig upp. Det är som om han skakar av de jobbiga känslorna. Jag gör det samma. För inte ska jag gå runt och må dåligt över detta när han nu inte gör det. Det skulle ju vara enormt orättvist mot barnet.

Tio minuter senare sitter vi vid lunchen och småpratar om viktigare saker som lego figurer och ds-spelet.