Insulin

Som regel får ju Sigge sin insulin efter han har ätit. Egentligen borde det ju vara tvärtom så insulinet omgående hinner möta kolhydraterna i maten. Men han var ju så liten när han debuterade. Hur tusan kan man veta hur mkt en nio-månaders kommer äta liksom, och då grundlades vanan med att ge efter. Men nu har han ju sin fina nya pump med fjärrkontroll. Alltså är det himla lätt att ge. Så nu har vi börjat ge halva dosen innan. Det krävs ju bara några knapptryckningar. Ställt mot hur det var innan. En skitförbannad liten kille som avskydde att man grejade med pumpen.

Samtidigt är Sigge fortfarande en envis grabb med en hälsosam dos av treårstrots. Då kan det lätt bli som det precis blev. Jag gav honom frukostinsulinet. Hela dosen dessutom eftersom jag kände mig rätt så säker. Och nu ska ungen plötsligt inte ha någon frukost. Alls. Jag avskyr när jag måste göra vad jag precis gjorde. Plocka fram och erbjuda andra alternativ. Ungen inser naturligtvis att han sitter med trumf på hand och domderar situationen. Men han äter inte. Och då ska ni veta att detta är en anmärkningsvärt matglad liten kille. Så nu har han lämnat bordet med kroppen full av en jättedos och ingen mat. Jag ska ställa ner pumpen och hoppas på att det inte blir ett alltför tjatigt jagandes på socker hela förmiddagen. Älskade skitunge.

Skickat från min iPhone