The love of my life

Åtta år idag. Åtta år sedan jag och David gifte oss. Man kan ju inte säga annat än att vi haft både upp och nedgångar. Både bra och dåliga perioder. Men jag vet nog faktiskt med större säkerhet idag, än då för åtta år sedan, att han verkligen är the love of my life!

Jag var 25 när jag upptäckte David. Ja,jag får nog säga just upptäckte. Han hade ju funnits där, alltid. Han är ju trots allt storebror till min bästis sen 11 års åldern. Men David var ju alltid stor, levde sitt eget liv. Moppar och allt det där innan vi var ens i närheten. Men så skedde en plötslig ömsesidig insikt om varandras existens. Vi hade ett par intensiva månader innan jag for tillbaka till London. Jag hade ju trots allt ett och ett halvt år kvar på mina universitetsstudier. Lustigt nog fanns aldrig en tanke på hur vi skulle klara det. Det var ju vi! Det fanns ju inget att fundera över. I efterhand är jag glad över den tiden. Allt var så nytt. När jag väl kom till London tillbringade vi timmar i telefon. Varje dag. Vi fick verkligen lära känna varandra, in i det innersta under de där samtalen. Det och helger som vi flängde fram och tillbaka till varandra. Vi byggde en stark grund som vi visste skulle hålla.

Det tog bara några månader innan vi förlovade oss. Bestämde datum under året som skulle komma. Men så plötsligt, när vi varit tillsammans ca 15 månader inser jag. Jag är gravid. Glädje, chock, lycka, skräck. Jag visst nog inte vad jag skulle känna. Annat än självklarheten i det som komma skulle. Den där sista universitets terminen var tuff. Ensam i ett studentrum i London. David hemma i Sverige. Jag gick igenom större delen av illamåendet själv. Kände första fosterrörelserna själv. Då visste jag, jag vill aldrig mer vara utan David vid min sida. Jag minns att jag uttryckte oro till min mamma vid ett tillfälle. Vi hade ju egentligen inte levt ihop innan. Nu skulle vi göra det som nyblivna föräldrar till ett litet barn. Jag tog min examen i juli. Rasmus föddes 1 oktober. Mamma sa så klokt, nu har ju aldrig hunnit skapa er en tillvaro utan barn som sen måste ändras för att ni blir föräldrar. Nu får ni istället skapa er ett liv efter ett annat utgångsläge. När Rasmus var sju månader så kom vi då till dagens datum. Det som blev vår bröllopsdag.