Nya utmaningar

Att Viggos diabetes kräver mer behandling ger helt klart nya utmaningar. Plötsligt behöver jag ju diskutera, förklara, resonera. När Sigge debuterade fanns det inget utrymme för sånt, han var alldeles för liten. Han (och vi) var ju bara tvungna att acceptera varje nytt moment. Han var för liten för orden. Idag lever han ju med en total acceptans av allt det innebär. Nålar, stick och provtagningar. Ibland kan jag nästan känna mig ledsen över hans totala insikt att det är så här det är. Häromdagen satt vi framför tv:n där en liten bebis grät. Sigge säger: bebisen får en spruta. I sigges värld får alla bebisar sprutor. Men de blir oxå ledsna av dem. Trots det protesterar han själv aldrig vid t.ex. pumpens nålbyte.

Men så Viggo då. Igår, tre timmar efter kalaset låg han på dryga tio. Och han mådde verkligen uruselt. Så att då behöva förklara detta med att han mår så dåligt pga sitt höga socker. Att han kommer må bättre efter sprutan. Samtidigt som han växlar mellan gråt och ilskna tjut. Men vi kan ju inte tvinga honom. Utan måste till slut lämna honom med valet att komma till oss när han vill må bättre. Men samtidigt som jag säger det, vissa val kommer han inte få göra. Som t.ex. kommer vi bestämma när pumpen ska sättas in. Han är alldeles för liten för att kunna ta ett sådant beslut och förstå konsekvenserna av skillnaderna. Hade han varit äldre hade det naturligtvis varit annorlunda.

Jag har redan börjat prata med honom om att han en dag ska ha pump. Jag hoppas däremot att det dröjer länge till innan det är aktuellt...

Besiktning hos dr.gun idag. Ska bli riktigt spännande!

Skickat från min iPhone