Ser ljuset!

Så skönt att åter igen se ljuset. Det har varit en lång seg och tung period där det har känts som om jag vid varje steg har fått vada genom snorig sörja. Men nu börjar jag som sagt se ljuset igen. Det är lite lättare att andas. Jag ser fram emot diverse kuligheter. Orken sipprar in lite i kroppen och jag möter inte längre bara motstånd när någonting ska göras.

Sen har det faktiskt varit lite kul med uppmärksamheten efter Smartare än en femteklassare. Mitt lilla inhopp i tv:n gav mig 15 sekunders uppmärksamhet som jag tyckte var riktigt rolig. Jag har t.o.m blivit igenkänd på stan, helt sanslöst egentligen! Dessutom var jag imponerad av alla vänner som bl.a. via mail, fb och sms hörde av sig med glada tillrop och lyckönskningar. För en sån liten sak ändå. De värmde så gott och tillförde glädje när jag så väl behövde det!

Det känns som så länge sen jag fick uppmärksamhet för att jag är Tove. Inte för att jag är en mamma med två barn som har diabetes. Lustigt nog får man överlag mycket uppmärksamhet när man har två barn med diabetes. Folk här vet liksom vem man är. Jasså, det är ni som... Samtidigt står jag ju för det. Jag VILL berätta, jag VILL informera. Jag vill att folk ska förstå.

Hursomhelst, bara två veckor kvar till belöningen för att vi tagit oss igenom detta året. Mallorca. Två veckor på plats då vi bara ska vara och ladda batterierna. Längtan känns rent fysiskt i kroppen. Det där otäcka askmolnet lägger dock lite orokänsla över det hela. Förhoppningsvis har det blåst bort innan 7 juni, men jag har andå pratat med Ving idag om vad som gäller, så det känns ändå som om läget är under kontroll under omständigheterna. Nu håller vi helt enkelt tummarna!!