Vemodig

Igår fick Viggo diabetes. Ja, det kändes iaf så. Vemodigt. Sen oktober 2009 har han tagit en Lantus spruta varje morgon och sen stått sig på det. Vi vet ju om att han har diabetes. Vi vet ju om att insulinproduktionen är i avtagande. Men i vår värld har det ju inte känts som DIABETES. Snarare någon sorts en-spruta-om-dagen-tillstånd.

Nu ska vi alltså även ge måltidsinsulin till kvällsmaten. Fortfarande bara en måltid. Diabetiker behöver måltidsinsulin. Alltså har han fått diabetes.

Naturligtvis ska vi med kontroller se om det är andra måltider det behövs, men med kvällarna vet vi med säkerhet att han numera alltid sticker iväg. Inte till höga nivåer om man jämför med somliga andra i familjen. Men när vi lägger oss runt elva brukar Viggo ligga runt tio. Och det är ju helt enkelt högre än vad han ska.

Sen är ju det fina i kråksången att även Viggos socker påverkas ju av studsmattan. Han hoppade 30 min innan kvällsmaten, både kl 21 och kl 23 låg han stadigt runt sex. Han fick alltså ingen spruta igår, jag ska till mottagningen och få en genomgång först.

Som sagt, vemodigt. Även om vi visste att det skulle komma och att det bara var en tidsfråga. Än så länge kan vi ju fortfarande glädja oss åt att det ännu inte är pumpdags i alla fall!!

Skickat från min iPhone