Trygghetszonen

Blev rörd idag. Viggo är bjuden till sitt första barnkalas. Mamman ringde. Hon hade suttit och Googlat på diabetes och kalas, och nu ringde hon så att det verkligen ska bli så bra som möjligt för Viggo. Så väldigt väldigt omtänksamt.

Det är faktiskt lite av en oro jag har.

Tänk om kompisarna inte vågar bjuda hem grabbarna på kalas och andra lekstunder. Och när de vågar, hur ska JAG våga släppa iväg dem??? I vilket fall inte innan de kan ta socker själva och något sånär kan tolka hur de mår.

Jag märker ju verkligen hur det hela tiden är nytt att lära. Även om vi gjort det här över två år nu, dyker det hela tiden upp situationer som gör att det känns helt nytt. Förvisso tror jag att det är bra och nyttigt för både oss och barnen att utmana trygghetszonen.

Skickat från min iPhone