torsdag 12 maj 2011

Svåra kolhydrater

Självfallet är jag alltid öppen för nya idéer och tankar för hur det ska kunna funka bättre. Det enda jag vill är ju att barnen ska ligga så bra i sockret som det bara är möjligt. Samtidigt har jag insett att det finns lika många ingångar till hur man ska sköta diabetesen som det finns familjer med diabetes. Så även om jag lyssnar på andras tankar, när vi väl bestämt oss hur VI vill göra, då gäller det att lita på sig själv och sina val. Man måste helt enkelt hålla självförtroendets fana högt. För rätt var det är märker jag att jag kan börja vackla. Jaha, så gör de. Kanske borde vi göra detsamma... Men samtidigt tror jag å det bestämdaste att det viktigaste är trots allt att man hittar ett sätt som känns rätt och riktigt i just vår familj.

Jag har faktiskt ett exempel. Pratade med en mamma till en liten tjej med diabetes. Hon berättade att de aldrig äter potatis eftersom de tycker kolhydraterna är alldeles för snabba. Där är det bara ris och pasta som gäller. Det tösen har verkligen ett helt otroligt hba1c.Sen läste jag ett intressant inlägg av en annan mamma som beskriver att de i första hand väljer potatis. De tycker helt enkelt att det är lättare att möta de kolhydraterna med insulinet vad jag förstår.

Tänk så olika det kan vara. Men det gav även mig en insikt. Det finns inte en enda sanning. För oss funkar ju en annan modell. Ibland pasta/ris, ibland potatis. Vem vet om vi hade sänkt hba1c något om vi valde den ena vägen, men det är inte så vi VILL leva. Vi vill äta ibland pasta och ibland potatis. Och ibland t.o.m. efterrätt på det... Det tycker vi är livskvalité, och det tycker jag är en enormt viktig del i att må bra. Även för mina barn med diabetes. Även om inte allt i livet handlar om mat, så tar det baske mig upp en stor del.

Jag vet ju att de val vi gör för barnen nu, det påverkar dem resten av livet. Jag vill kunna stå rakryggad och berätta varför vi valde som vi gjorde. Men när jag ändå hade en självförtroendesvacka häromdagen så påpekade Maria en sak: vi har ju faktiskt dr. Guns ok-stämpel. Hon tycker ju att vi gör ett bra jobb.

3 kommentarer:

  1. Du beskriver det så bra!! Precis så resonerar vi också!! Tove får äta det som alla vi andra äter och vi tar inte bort något (om man bortser från vanligt sötad dricka)

    Duktig du va förresten på teven!! :)

    SvaraRadera
  2. Tack Emma! Stor kram :)

    SvaraRadera
  3. Du vet att jag tycker som du :) Det var så otroligt roligt på vår resa att Maximilian kunde äta så mycket glass. Vi har däremot otroligt svårt att möta kolhyrater och socker i godis så där har vi vår egen lösning där vi köper hans godis. Men det skall tillägggas att han alltid får efterätt och annat men vid godis mer choklad saker för att det är lättare.

    SvaraRadera