Kom ner till dagis med min skylt i högsta hugg.
Berättade hur fruktansvärt arg och besviken jag känner mig.
Faktum är att jag också känner mig lite lurad. Jag har ju hela tiden varit så säker på att de har läget under kontroll. Det värsta är att jag tror att när man låter bli att ta ett socker så handlar det till viss del om lathet. För så himla enkelt det är, och så fort det går. Varför avstår man?
Jag sa att ni kan ju inte ta några som helst beslut om ni inte har sockervärde att grunda det på. Jag frågade dem om de inser att det här faktiskt handlar om liv eller död för Sigge.
Har jag varit lite naiv när jag inte i högre grad har kontrollerat dem? Borde jag ha tittat oftare på historiken i pumpen, och läst mer noggrant i boken? Men som sagt, jag trodde ju att allt var som det skulle.
Hej dig!
SvaraRaderaOch så var fingararna för snabba... Fick du bra respons?
SvaraRaderaAlla stirrade ner i bordet. Ingen sa något, men en fröken gav mig en lång kram. Ena fröken ryckte på axlarna till den tredje fröken. Vad betyder det, undrar jag?
SvaraRaderaIngen aning... Men vad bra att du sa ifrån och kom med din snygga tavla! Kanske tänker de efter lite mer nästa gång! Kanske?
SvaraRaderaAtt rycka på axlarna betyder förmodligen att man inte förstått. Kramen att man nog gjort det.
SvaraRaderaOch jag hoppas innerligt att du också meddelar deras arbetsledning. Inte att du diskuterar med denne utan bara meddelar att personalen inte gjort det de borde, att de riskerat att därmed allvarligt skada och till och med riskerat livet på ett barn och att du själv pratat med personalen - och att du hör av dig igen om problem uppstår. Herrejisses... jag vet inte om jag vill ha några barn på förskola ens om de inte har diabetes. Verkar vara ett livsfarligt ställe.
Btw så har jag en väns son som talat om att han ska ha diabetes ibland när han blir vuxen precis som mig... Kompisen frågade vad i hela fridens dar jag gjort. Hmmm... jag tog bara lite hormoner (kommer i penna) och sonen undrade om jag också hade diabetes vilket jag svarade nej på och tillade att jag bara behövde spruta ibland. Han tyckte visst det lät praktiskt :-)
Tack FC för att du fick mig att le :)
SvaraRaderaJag har faktiskt försökt få tag på rektorn, tycker oxå att hon behöver vara medveten om situationen.
Ps. egentligen är jag ett fan av förskolan (om man nu bortser från barngrupperna etc etc)och alla mina barn har fullkomligt älskat att gå dit!
Tove, vad bra du är :). Jag hoppas verkligen att även de som ryckte på axlarna får något att tänka på ikväll. Att de kanske kan inse det viktiga i att lära sig detta och lyssna på föräldrarna som faktiskt vet mest och bäst vad deras barn behöver. Hur har dom löst det under dagen, är det en som är ansvarig för Sigge eller är det flera som delar på ansvaret?
SvaraRaderaTilde ska börja förskolan till hösten. När man läser om alla som det inte funkar för på dagis och skola så blir jag nervös. Rektorn har via ena läraren meddelat att det kan med största sannolikhet inte bli tal om en extra resurs. Detta säger hon utan att ha någon erfarenhet av barn med diabetes i skolan och utan att suttit ner med oss så vi fått gå igenom vad detta kommer att innebära.
Kämpa på och hoppas att tavlan kommer att leda till bättring. /Linda
Ge inte dig själv skuld i det här! Jag antar att ni har pratat med personalen om allt vad det gäller diabetes och informerat dom om vad som gäller. Om de sedan inte ställer mer frågor och det flyter på så antar man ju att allt går som det ska!
SvaraRaderaKan inte fatta att de inte kollat hans bs innan måltid...vi hade precis en liten konstig kväll här. Vår Sigge gick från 5,4 till 2,5 på 15 min och pumpen avstängd. Jisses, tänk på vad som kan hända på två timmar!!! Helt otroligt...
På "vår" förskola ringer de innan varje måltid och meddelar vad bs ligger på och sen säger min sambo vilken insulindos de ska ge och därför har vi ju vetat att de funkat som det ska. Han ligger så svajjigt fortfarande.
Kram
Men usch och fy!! Va är detta för fasoner... Gillar verkligen din skylt!! Ska ta med mig den tanken till jobbet när det gäller viktiga rutiner!!!
SvaraRaderaKräv ett samtal med förskolechefen och be att det följer sin handlingsplan när det gäller brister i säkerheten för barnen! Tyvärr måste man ibland va en riktig surkärring för att saker ska fungera och att det ska hända saker!!
Stå på dig!!!
Styrkekramar!!!!
Mitt tips, måla upp bilden vad som händer när det blir fel. Jag läste en blogg när en mamma skrev om ett krampanfall. Hittar du något sådant skriv ut det och ta med. Låt dom läsa och förstå konsekvenserna.
SvaraRaderaVi har haft tur med vår personal. Vi har med ett papper varje dag där dom får insulin doser och så skall dom fylla i, 1. blodvärde, 2 given dos, 3 vad han ätit, 4 aktivitet. För dom har det blivit lite av en utmaning att lyckas så bra som möjligt att hamna rätt. Dom har till och med lärt sig att kompensera doser vid olika måltider och värden in i måltider. Vi har otrolig tur! Jag lider med er som får genomgå detta.
Sedan kan jag känna att man är olika trygg med olika fröknar, vissa känner man mindre trygg med och vissa mer...
Lycka till! hoppas det blir bättre nu.
@ Linda- klart ni måste ha en resurs. Så typiskt att de uttalar sig utan att de har en aning. För vår del hade det aldrig funkat annars. Även om det blev tokigt just nu... Men innan har det faktiskt gått bra. Jag började med att gå på pedagogerna och berätta vad som krävs av dem i sammanhanget. Jag tänkte att om jag "skrämmer" dem lite kommer även de ligga på om resurs!
SvaraRaderaTack alla för att ni kommer med kloka och peppande ord. Efter samtal med pedagogerna och rektorn känns det mycket bättre!