måndag 14 februari 2011

Hjärtats dag

Återkommer lite senare under dagen med dagis-återkoppling. Måste bara få en annan sak ur mig först.

Självfallet vill jag att alla små barn ska få överleva. De med cancer. De med hjärtfel. De med diabetes. Och så vidare. Och det är klart att man inte kan kämpa på alla fronter. Skänka bidrag till alla fonder och föreningar. Men faktum är att jag känner mig lite bitter nu när det snackas så hemskt mycket om hjärtebarnen dessa dagar. Naturligtvis, naturligtvis inser jag tragedin med små barn som har svåra hjärtproblem. Men jag vet också att det finns en stor andel som opereras och sen lever ett friskt liv. Mins barn kommer aldrig kunna opereras tilll ett friskt liv. I alla fall inte utan massor av pengar till forskning. Jag översköljs på facebook av olika arrangemang för hjärtebarnen. Vilket förstås är rätt. Men vem kämpar för diabetesbarnen? Vem tänder ljus och köper reflexer med mina barn i åtanke. Klart det är dramatiskt med hjärtan som inte fungerar. Men en diabetes som inte behandlas är även den dödlig. Självfalllet borde jag inte ta detta personligt. Men jag gör faktistk det.

3 kommentarer:

  1. Jag känner/tänker som du...Många hjärte-barn blir ju helt friska och kan leva som vanligt men tyvärr dör ju vissa barn också. MEN barn med diabetes dör ju också, säkerligen inte ens i närheten av lika många men det händer. Sen är det en livslång sjukdom som de måste leva med resten av livet, varenda dag.

    Tycker inte det är konstigt att man får upp vissa tankar i huvudet när man ser alla dessa ex; inbjudningar på fb :) I den bästa av världar fanns det tillräckligt med pengar till ALL forskning!

    Något som nog gör att jag stör mig lite extra när det kommer till "jämförelse" av olika sjukdomar är att ständigt behöva höra detta om vilka bra mediciner det finns idag, vad det går framåt i diabetesforskningen, tänk på hur det var förr o.s.v. Suck, jag orkar liksom inte ens argumentera emot utan säger bara ja, jättebra. Får påminna mig själv om att jag inte hade en susning om allt vad det innebär med diabetes innan min son fick det. Ändå önskar jag att fler visste, kunde förstå!

    Kram Sanna

    SvaraRadera
  2. Jag håller med er båda. Jag kan oxå känna så och tror att fler föräldrar med sjuka barn känner precis som vi. Alla föräldrar vill ju göra allt som finns för sina barn och helst ta på oss sjukdomen själva bara våra barn får må bra.
    Det är svårt jag hade velat rädda alla, men helst av allt vill jag att det forskars mest till diabetes så min son blir frisk eller att det räcker att ta en spruta i månaden el liknande. Tror vi är alldeles normala. Kram till er båda och fortsätt kämpa på.
    Kram Malin

    SvaraRadera
  3. Att det är så många som inte förstår, det är ju det som gjorde att jag började blogga. Men jag förstår ju var de såg. Vi tog ett litet socker, gjorde några knapptryckningar på pumpen så var det klart. Klart det inte verkar särskilt jobbigt med diabetes!

    Jag avskyr också frasen "det finns ju så mkt bra hjälpmedel idag" MEn jag fattar ju samtidigt att folk bara vill trösta.

    Sen det är väl klart att alla står "sin" sjukdom närmast. Jag menar ju självfallet inte att hjärtebarnen inte ska få sin del av pengar och forskning. Det enda jag menar att vissa sjukdomar får så enormt mkt uppmärksamhet i samhället.

    Kram på er och tack för att ni förstår!

    SvaraRadera