Tillbringade igår förmiddagen på akuten med Sigge. Han hade fått en rejäl infektion där en nål hade suttit. Stort, rött och inflammerat. Läkaren tryckte och tryckte och ut vällde var och blod om vartannat. Därpå lite penicilin. Sigge bara skrek och skrek i ren panik för att det gjorde så ont. Jag tyckte det var fruktansvärt och kände mig närapå svimfärdig efteråt. Jag säger ju det, jag vägrar att gå runt och tycka synd om grabbarna för att de fått diabetes. Men sånt här, det förtjänar de inte. Det är en sån tråkig påföljd av den jävlaskitdiabetesen.
Dessutom har jag lovat mig själv att inte ifrågasätta mig själv, utan hela tiden veta att jag gör så gott jag kan. Men nu undrade jag faktiskt om det var mitt fel att det blev så här. Hade jag inte tvättat tillräckligt rent eller något liknande. Läkaren märkte nog det eftersom hon klappade mig lite försiktigt på knät och sa "du har inte gjort något fel."
Men du, du har inte gjort något fel!! Intedittfelintedittfelintedittfel!!!
SvaraRaderaÅ fy sjutton!!! :-(
SvaraRaderaHej Tove!
SvaraRaderaTack för din kommentar inne hos mig , för några inlägg sedan!
Kul att du lämnade spår.
Stackars er som var tvungna att genomlida detta =(, men du, det var inte ditt fel...det får du absolut sluta tro.
Jag hoppas det ordnar sig snabbt med penicilin kuren.
Ha en fin dag!
Luiza
Tack ska ni ha för peppning, det behövs när man fastnar i fel tankegångar! Stor kram
SvaraRadera