Fullkomligt upplösningstillstånd

Jag känner mig i fullkomlig upplösningstillstånd just nu. Jag har insett att förskolepersonalen har fattat absolut NADA. Det är bara rena turen att inget allvarligt inträffat hittills. När jag hämtade häromdagen när jag hämtade hade han legat på 2 innan mellanmålet. Men de har INTE GETT honom någon druvsocker, utan bara lassat in mat och pyttsat i massor av insulin för att kompensera. Varpå jag fram till läggdags slet med att få upp honom. Men tanke på att magen var full med mat kunde den ju inte sortera ut sockret som han så innerligt behövde. Till slut fick jag ta av pumpen. Det hela ledde ju dessutom till en riktig rekyleffekt, så när jag skulle lägga mig så låg han på HI. Naturligtvis var David bortrest när detta skedde.

Svaret:- Vaddå, behöver han socker , vi skulle ju precis äta.
Absoluta första grunden: ÄR HAN LÅG MÅSTE HAN HA SOCKER. Hur, hur ,hur???

Eller egentligen, första grunden är ju faktiskt att TA ett socker. Idag ringde fröken precis vid mellanmålet.

-Nä, jag har inte tagit något sockler innan bananen. Det gör jag inte när du säger att allt varit normalt på morgonen.

Skojar hon med mig vuxna männsikan? Vi har sagt så många många gånger. TA ALLTID socker innan maten.

Om jag säger att det varit normalt så menar jag att han vaknade bra, åt som vanligt, och jag doserade som jag skulle. Men det säger ju ingenting om läget två timmar senare. Pojkarna har varit där fyra dagar per vecka sen augusti, och jag har nu insett att de egentligen inte har fattat någonting.