Första skoldagen idag. Egentligen. Istället går jag och barnen här och skrotar i våra pyjamas. När jag gick in för att väcka Rasse imorse kändes det som om han skulle brinna upp så varm han var. Det är klart att han hade sina obligatoriska dagissjukor som liten, men numer är han aldrig sjuk. Sina första år var han dessutom ett klassiskt öronbarn med det har också försvunnit med tiden. Jag vet inte ens när han hade feber senast, det måste röra sig om år...
Smågrabbsen får oxå stanna hemma ett par dagar till. Sigge måste få igång aptiten innan jag kan låta honom gå till dagis. Kanske skulle han äta av bara farten på dagis, men det är ju inte en chansning jag kan göra.
Så mystillvaron fortsätter som sagt. Lite hade jag sett fram emot lite normalitet under denna veckan. Jag gillar ju vardagen. Men jag hoppas innerligt att Rasse inte kommer ha någon utdragen historia, för på lördag åker vi till Sälen. Skidåkningen är det bästa Rasse vet, jag vill ju så gärna att han ska orka!
Ett litet p.s. När Sigge debuterade var det två dagar innan vi skulle åka till Sälen. Medans jag väntade på att David skulle hämta mig på jobbet för att åka upp till akuten var jag rätt chockad. Det enda jag kunde säga till mina kollegor var- "Sigge har diabetes. Men vi skulle ju åka till Sälen i övermorgon." Så absurt så här i efterhand. Undrar om folk verkligen trodde att jag bara brydde mig om Sälen.
Jag tycker att det är helt normalt med Sälenoron!! Det var ju dels viktigt för er och dels låg det lixom i planeringen - det kunde precis lika gärna ha låtit "jag skulle ju vattnat blommorna". Chockreaktion!
SvaraRaderaHoppas Rasse kryar på sig! Inte sjuka nu...
Tror det flesta fattade att du kanske inte va dig själv.
SvaraRaderaKommer själv ihåg det där ögonblicket när man betedde sig ganska korkat om man ser tillbaka på det!! =)
Eftersom vi har fler barn och man vill hem till dem frågade jag hur lång tid det brukar ta innan man får koll på sockret och kan få komma hem. Gillar inte att sova borta och tänkte väl att en natt på Östra är ju inte det man mest vill!! Då säger läkaren:
- Ja, man får räkna med att det brukar ta runt två veckor.
Enda ljudet som kom va ett litet kvävt skrik... Sen kom det... "Men det går ju inte, vi har dansuppvisningen på måndag och även lucia på förskolan och vi har inte köpt gran eller julklappar... och om två veckor är det julafton, nä det går inte!
Som sagt, man va ju lite knäpp... =)
Emma- vad jag har lett åt din kommentar. Känner ju så väl igen det! Blev det något julfirande... :)
SvaraRadera