Rasmus är verkligen vår stora kille. Å andra sidan, andra dagar märker man att han faktiskt bara är åtta år. Inte minst när han kramar nallen hårt i sömnen. Men han tar ett sånt enormt storebrorsansvar. Han kan genom att både pocka och locka på helt rätt sätt styra småkillarna precis vart han vill. Ofta i totalt egensyfte ;) Men lika ofta för att hjälpa mig på ett eller annat vis. Faktum är att jag kan beundrar detta enormt. Han har vekligen bättre hand med småbarn än många vuxna.
Med sitt ansvarstänkande och varandes största barnet kan jag vara orolig att han lite grann försvinner i behandlingen. Inte minst sen båda hans bröder fått diabetes. Därför känns det extra underbart att han idag ska få åka till Sälen med sin pappa och faster. Fullkomlig egentid utan småbrorsorna. Total uppmärksamhet från två vuxna. Tror att det är precis vad han behöver just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar