Det är ju liksom facts of life, detta att det inte alltid blir som man tänkt sig. Julbordet idag tillsammans med maken och familjen har varit bokad sen länge. Fina Tessan likaså. Hur mkt jag än älskar att vara med mina fantastiska ungar så njuter jag oerhört av vuxentid med. Framförallt i sällskap av min underbara familj i form av syster och föräldrar. Och maken förstås! Men just idag så är fina Tessan sjuk. Lätt omorganisering i planerna. Det är vid sådana här tillfällen som jag kan känna frustration över att inte vara en familj som alla andra. Det går helt enkelt inte att lämna grabbarna till vem som helst. Det finns bara en liten liten handfull människor som kan diabetesen tillräckligt väl. Och alla de råkar vara på... julbord (!) ikväll. Så boyzen får helt enkelt följa med. Lite roligt förstås ändå, vi ska nämligen dit där vi hade vår bröllopsmiddag. Så klart en speciell känsla att återvända dig med hela gänget.
Måste annars berätta om Viggo. Viggo kan nämligen inte säga "R", och det är så gulligt att man bara smäller av. Både jag och David hoppas att det dröjer länge, länge tills han kan. Häromdagen svarade han i telefonen och jag hör hur han säger Hej mojmoj, huj måj du idag då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar