Känner mig lite ledsen idag. Omskakad av helgen. Nånstans har man ju accepterat att den här diabetesen till så stor del styr vårt liv. Även om den inte ÄR vårt liv. Men såna här händelser har jag liksom inte räknat med. Det är liksom en liten extrabonus. Det hade ju kunnnat gå så väldigt, väldigt fel. Det känns som om jag inte har tillräckligt med styrka på lager för att bearbeta "tänk om" känslorna.
Dessutom känner jag mig väldigt ledsen och berörd då jag fick höra om en liten skrutta här i krokarna som precis debuterat. Hon är i ungefär samma ålder som pojkarna. Jag känner så med familjen.
Kära, fina, om jag kunde göra nåt för att hjälpa dig... kramar från lillasyster
SvaraRadera