Mallorca är lika fantastiskt underbart vackert som förra året! Första veckan varvades solen med både regn kyla och åska, men när det nu är nedräkning mot hemresa skiner solen med 30 fantastiska grader.
Sockermässigt har det funkat jättebra hittills. Viggo klarar sig på sin lantus och behöver ingen novorapid efter all den fysiska aktiviteten i poolen. När vi ska gå och bada plockar vi helt enkelt av Sigge pumpen vilket funkar alldeles utmärkt. Aktiviteten gör ju att han ändå inte stiger, men visst gäller det att man håller lite koll på klockan så han inte får insulinbrist.
Jag tror att vi alla njuter av att känna att vi både kan och vågar släppa på rutinerna till viss del. Sockernivåerna kan vi möta med både glass och banan vid behov. Hemma vill jag ju leva mer efter klockan och tror ju att det är det bästa. Nu njuter vi av att känna att det är semester- även från klockan.
Mitt i allt händer det ändå att verkligheten kryper på. När "alla andra" kan lämna in sina barn på pirataktiviteten och sen lägga sig vid poolen,får en av oss hänga kvar för att se till att grabbarna mår bra. Häromdagen blev jag plötsligt jätteledsen och grät en skvätt över att inte få vara som alla andra familjer. Som tur är gick det över ganska omgående. Men det är ju det, jag tror verkligen man måste tillåta sig själv att svära och sörja en liten stund när man behöver det. Så kan man gå vidare sen!
Ska nu gå ner till min familj vid poolen. Sitter här på fjärde våningen, trots det hör jag deras glada skratt upp hit!
Må gott mina vänner, även om jag från säker källa hört att det regnar på västkusten idag.
Skickat från min iPhone
Låter underbart med poolbadande! Värme också för den delen en dag som denna när det regnar mest hela tiden...
SvaraRaderaUsch jag har haft ganska mycket sådana tankar på senaste om varför skulle det bli som det blev, varför fick vi inte fortsätta och vara som "alla andra"...som tur är varar det bara kort tid och går över fort.
10 dagar kvar till ett år sedan debuten...
Kram på er och ha en fortsatt underbar semester!
Åh vad mysigt ni verkar ha det! Njut! Hela Sverige regnar bort...
SvaraRaderaHej Tove! Jag hittade till din blogg via Apotekets tidning där er familj var med i ett reportage. Jag vill bara säga att jag texten jag läste var en av de bästa i diabetes-kategorin. Som du säkert också reflekterat över är tyvärr de allra flesta artiklar och reportage om diabetes och människor som lever med det vinklat så negativt och fel!
SvaraRaderaJag vill också säga att jag beundrar dig och din man som verkar jobba så innerligt för att era barn både skall må så bra som möjligt för stunden, och i framtiden. Jag är 22 år nu och debuterade själv när jag var 11. Min mamma och pappa har alltid stöttat mig och gett mig massa positiv energi som gett mig insikten om att diabetes är inget som skall styra ens liv. Det är något som man själv får anpassa efter det liv man VILL leva. Och det går!
Jag älskar att du påtalar att "mina barn äter lördagsgodis som alla andra barn, äter glass och tårta" - så sant men en fråga som ofta väcker misstankar och missförstånd hos okunniga.
Jag kommer fortsätta följa din blogg! Keep strong!
Kram Lisa :)
Sanna- känner med dig vännen. Tyckte första årsdagen var skitjobbig. Som tur är rullar livet vidare även dagen därpå.
SvaraRaderaHej Lisa, välkommen hit! Tack för dina snälla,stöttande och värmande ord som gör att jag känner mig både rörd och stärkt i hur vi tänker kring det hela! Stor kram Tove