fredag 24 juni 2011

Döden

Viggo är inne i en oerhört existensiell fas just nu. Jag har ingen känsla av att Rasmus upplevde något liknande. Å andra sidan är Viggo mycket mer av en tänkare och funderare än Rasmus någonsin varit.

Dagligen funderar Viggo på döden. Vem ska dö, när kommer man dö. Vem dör först, han eller Rasmus. När kommer jag och David att dö? Överlag har han svårt att komma till ro och somna med alla dessa stora tankar och känslor. Idag när han snurrat ett bra tag kom han upp med stora tårar rinnandes. Han var ledsen för att efter han dött, vill han inte vara död för alltid.

Lilla älskade hjärteunge.

Jag tycker att det är inte helt enkelt att möta det här. Jag tycker att det är viktigt att vi bekräftar att vi hör hans funderingar. Men samtidigt känns det som om att man inte kan säga annat än att ingen ska dö. Men tänk om nån faktiskt går och dör. Upplever han sig som sviken av oss då?! Vad säger man egentligen till en liten femåring?

Skickat från min iPhone

1 kommentar:

  1. åh, min systers 4-åring är inne i en dödenperiod.. eller har kanske precis kommit ur den. Nej jag tycker gott att man kan säga att ingen kommer dö. Antagligen så gör bara gamla människor det runt honom och det är mer okej. Det verkar onödigt att stressa honom mer. Jag hade en enorm rädsla för döden när jag var 5-6, jag minns den tydligt än idag. och det enda jag ville höra var ju "ingen kommer att dö", mamma fick gärna bli lite irriterad tillslut, det kändes än mer lugnande..

    SvaraRadera