Det finns vissa dagar när det ligger ett lugn över dagen. Och stunder då man känner att just nu, just nu är livet helt perfekt. Och då njuter jag så obeskrivligt. Av att sitta här i stolen med min bok. Sigge sitter bredvid med sitt målarblock. Stora grabbarna är ute och cyklar. David är i köket och lagar mat.
Sockret har inte konstlat på hela dagen. Barnen har ätit och fått insulin. Det har liksom inte varit en massa merjobb nånstans. Ibland behövs insikten att vi helt enkelt är en helt vanlig familj en helt vanlig vacker försommardag! Och det är alldeles alldeles underbart.
Skickat från min iPhone
Härligt! :-)
SvaraRaderaÅh så underbart! :-)
SvaraRaderaMed risk för dubbla kommentarer men den första jag skrev kom aldrig med så nu gör jag ett nytt försök.
SvaraRaderaJag hittade din blogg genom artikeln som stod i Apotekets tidning. Personalen på min sons dagis hade sparat den till mig. Vår son, som snart är två år, fick diagnosen i påskas. Det var med stor känsla av igenkännande jag läste artikeln. Bl.a. Om stödet man får på sjukhuset och hur enormt samspelta de är. Helt fantastiskt!
Eftersom jag hittade din blogg idag har jag inte hunnit läsa så mycket. Men de inlägg jag har läst har gjort mig rörd (speciellt det om barnkalaset, det är sådant man grubblar på och som man vill ska funka) och återigen har jag känt igen mig otroligt mycket.
Ville i alla fall skriva att det är en tröst i att veta att vår familj inte är ensamma om detta.
Ha det så bra!
Mvh Linda