Alltså?! Gårdagens vrickade värden, som avslutades inatt med att ligga jättelågt. Både kl 21 och 23 låg han på två. Sen under natten ställde David ner pumpen ytterligare vid nåt tillfälle. Nu, vid lunch, ligger han once again på 29 och 1,9 i ketoner. Va?!? Nålen funkar ju. Insulinet funkar- annars hade Viggo också legat tokigt. Fattar helt enkelt ingenting. Det gör mig ont att hans lilla kropp ska utsättas för så mycket stryk.
Hej! Jag ramlade in på din blogg igår när jag behövde läsa om andra mammor med barn som har diabetes, vilken fullträff. Det kändes väldigt bra att läsa dina ord, en sån igenkänning. Jag har en son som är född -06 som fick sin diabetes för två år sedan. Jag känner så igen känslan när man tycker att man gör allt och ändå blir det inte nära vad man hade tänkt sig när det gäller värden. När man är uppe varannan timme nätterna igenom och mäter blodsocker och antingen korrigerar eller matar med druvsocker och sen ska man ändå upp på morgonen med ögon som går i kors av trötthet och rusha runt men förutom allt det där vanliga som ska med till skolan så ska man även kolla att mätaren är med, är det teststickor kvar i burken? satte jag i en ny lancett i provtagaren? Ligger det druvsocker i ryggsäcken? Är batteriet kanske nästan slut i pumpen och måste bytas? Då är det tur att man har sin goa barn som ger energi. Tusen tack för att du delar med dig av ert liv, det gav mig kraft! Jag kommer fortsätta följa din blogg för du verkar ha en otroligt positiv inställning till livet och hur man ska försöka se på saker, precis så som jag själv försöker göra. Jag vet att det kräver kraft att inte bli bitter. Ni gör ett toppenjobb och är fantastiska hängivna föräldrar!!! Kram från en annan mamma till en grabb som också är lite sötare än andra barn. :o) (Jennie.b.hedberg@gmail.com
SvaraRadera