Sitter bredvid ena barnet som ska somna. Lite småprat, lite bus och en massa gos. Från rummet bredvid hör jag David gå igenom samma procedur med det andra barnet. Gillar att höra mumlet därifrån. Tänker att en trappa ned sitter en stor kille som man gosar med på andra premisser nu för tiden.
Plötsligt går det upp för lilla killen att jag ju inte kommer vara hemma imorgon kväll när det är hans sovadags. När jag kom hem från jobbet idag hann han och brorsorna knappt avbryta leken för att notera min hemkomst. Men nu plötsligt går han igenom en liten seperationskris. Med tårar hängandes i ögon fransarna frågar han mig om han får följa med på mitt galej. Jag konstaterar att det är bara för vuxna.
Min fantastiska lilla kille löser situationen på bästa sätt han kan komma på. Han ger mig en extra lång kram, så säger han "nu har du en kram inom dig som du kan ge till en av dina kompisar." Tänk om han visste, han kommer finnas med i varenda kram jag delar ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar