Man skulle kunna tycka att barnen är härdade. Nålar och sockertagningar hitan o ditan. Så vad borde en helt vanlig spruta egentligen vara i sammanhanget?! Faktum är att den är precis lika traumatisk för mina pojkar som för vilket barn som helst. De brukar inte få helt vanliga sprutor.
Nu insåg vi att vi måste ta till tunga artilleriet. Sigge har legat högt precis hela dagen. Ny nål och allt det där. Basalen plus hundra. Dundrat på bolusdoser med jämna mellanrum. Trots detta var han nu över 30 i socker och 1,7 i ketoner. Inte mycket ketoner, men nu gäller det att vi får det att vända så vi inte behöver åka upp.
När David kommer med sprutorna i näven gråter Sigge förtvivlat. Jag försöker sjunga för honom. Men jag känner hans förtvivlan, min röst bara bryter. Torkar mina egna tårar och håller om honom för allt jag är värd. Första sprutan går bra. Vi alla andas ut. Spruta nr två måste träffat en nerv. Ny förtvivlad gråt.
Efter en halvtimma mäter jag igen. Ketonerna har ökat och sockermätaren visar HI. Sitter nu här och väntar in vändningen som borde komma snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar