Får nog säga att tillvaron faktiskt känns ganska ljus igen. Inte minst eftersom Viggo är ett under av gott humör och en riktig liten glädjespridare. Utom när han blir riktigt hög. God almighty...
Vi, jag och Viggo, har ju trots allt spenderat två veckor hemma, till största delen bara han och jag på dagarna. Tror att det mitt i allt gjort honom lite gott. Även om jag vet att han saknar kompisarna. Fast så har vi ju även haft tur att som igår bli hembjuden till fina vännerna så att han fått leka av sig lite.
Nu är det hursomhelst bestämt att vi sätter pumpen på tisdag. Känns faktiskt hemskt bra, även om jag vet att det blir en inkörningsperiod som kan vara lite jobbig innan doseringarna satt sig lite. Dr. Frida sa en sån himla bra sak, Viggo förtjänar respekten att man ser honom som en egen individ. Att inte bara göra jämförelser med Sigge och hur han funkar. Jag tänker på det rätt mkt. Sigge är ju liksom vår mall på hur det är. Som vi upplever det. Nu får vi lära om, hur Viggo funkar och vad han behöver.
Sen till viss del känner jag redan att det är lättare av det enkla skälet att Viggo är större. Han kom till mig för en liten stund sen och sa att han behövde nåt att äta. Är du låg frågade jag. Ja, jag tror det svarade han och bekräftades av ett socker på 2,7mmol. Så himla stolt att han kände av det så bra och kom till mig och sa till. Tänk när Sigge ligger på typ 1,7 och fortfarande rumlar runt i vanlig takt. Undrar om Sigge inte känner det själv, eller helt enkelt väljer att ignorera känslorna.
Sen finns det en ny utmaning i att Viggo är större än Sigge var vid debuten. Man får helt enkelt ta större hänsyn till egen vilja på ett helt annat sätt. Vilken tur att Maria frågade vilken färg Viggo valt på pumpen. Herregud, det hade jag inte ens tänkt på, klart ungen ska välja färg! Viggo har förvisso deklarerat, mer än en gång, att han vill inte ha en pump. För att i nästa andetag berätta för den som vill höra hur den ser ut. Han har fått en inset, där vi tagit bort själva nålen, så nu går han omkring och tjongar av den mot magen- på mig, på sig, på snutten, på brorsorna etc. Bra tips från Katrin!
Tänker avsluta med att berätta hur mycket det värmer med uppmuntrande kommentarer här på bloggen. Känslan att det finns människor där ute som bryr sig om mig och min lilla familj är stor! Tack :)
Vilken färg valde Viggo på pumpen då?
SvaraRaderaViggo var hyffsat besviken att den inte fanns i guld, men vita kan man med lite god vilja kalla för silver- så den blev det :)
SvaraRaderaÅh guld hade lätt blivit valet för vår Sigge också om det hade funnits men istället blev det en rosa som han tycker om mycket också.
SvaraRaderaLycka till på tisdag och hoppas allt går bra! Kan tänka mig att man får tänka om en hel del när det blir två stycken bröder med samma sjukdom som samtidigt är så individuell, känns som man rent automatiskt tänker att de fungerar likadant men det är ju klart det kan vara stor skillnad :)
Nu en kanske märklig kommentar, som behöver förstås på rätt sätt: Alltså missförstå den lagom mycket, för den är skriven med goda avsikter:
SvaraRaderaVilken tur att du är mamma o David är pappa till era barn! Ni är så kloka o fina, och även om ni inte valt detta, kan jag inte tänka mig något bättre sätt att fixa svåra saker. Så när det känns svårt om du inte vet ut eller in, kan du veta att jag beundrar dig!
Kram i