Bryta ihop en stund

Jag och David kom överrens om att använda gårdagen till att bryta ihop en stund-och sen gå vidare idag. Funkar förvånansvärt bra faktiskt. Känner mig fortfarande mentalt urlakad, men känner mig oxå mycket mer lösningsfokuserad. Och framförallt, positiv igen.

Vet inte var vi hade varit utan vår dr.Gun mitt i allt. Som hela tiden stöttar, men också pushar lite när det behövs. Igår diskuterade vi lite detta att åka in, men samtidigt är det klart att det är skönast för Viggo att vara hemma. Och med möjligheten att ringa Gun för att stämma av regelbundet klarar vi det här!

Dessutom pratade vi om detta med pump. Skulle Viggo under veckan fortsatta behöva de doser han får nu, blir det nog pumpsättning under nästa vecka. Jag och David är helt överrens att vi vill ha pumpen så fort det bara finns ett behov av den. Jag tycker pennorna är fullständigt förlamande. Jag är uppriktigt förvånad över hur oflexibelt det känns när man är van vid pump. Jag har all respekt för att det finns människor som helst väljer penna- men det är helt klart inte vår grej!

Det finns dock fortfarande en liten möjlighet att detta är tillfällig svacka. Det borde ge sig inom det närmaste. Nu tycker jag dock att det gott kan vara så här så kör vi vidare. Jag är inte heller säker på att Viggo skulle vara betjänt av att detta bara är en svacka, och sen få återkommande sådana. Han blir ju hemskt påverkad av det hela.

Så summa sumarum, dagens största aber är då egentligen min hemska förkylning (tack för den systeryster ;) som får mig att helst vilja gå omkring och låta ååhhhhh med plågsam stämma så att alla verkligen inser hur synd det är om mig.

Sigge är på dagis, Viggo är hemma nu innan vi får tillräcklig ordning på torpet. Så jag tänker krypa ner i sängen bredvid min stora lilla mellankille och ägna dagen åt att göra så lite som möjligt. Och åter igen påpeka för Viggo hur stolt jag är över honom för att han tar allt det här med en sånt acceptans och insikt om att situationen är ändrad. Min hjälte!