måndag 26 september 2011
Bergochdalbana
Behövde inte åka in, utan har fått doseringar som förhoppnngsvis ska ta oss igenom dagen på rätt köl. Det var en jobbig natt med insulin varannan timma. Trodde det skulle vara jobbigt att väcka honom för att ge sprutan, men faktum var att han överhuvudtget inte knystade. Idag känner jag mig extremt trött och ledsen. Gun frågade varför, om det var nåt specifikt i sammanhanget. Jag tror att det är hela situationen med oro och känslor som åker fullständig bergochdalbana. Jag vet ju att allt kommer att stabiliseras, och då även känslorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh tänker på er! Usch vad jobbig ni har det, för det är jobbigt med bs som åker upp och ner och dessutom har hans insulinbehov ökat mkt det senare och som du skriver att det känns som han fått diabetes nu igen. Även hur förberedda ni än varit så antar jag att en massa känslor kommer i och med detta.
SvaraRaderaKänner mig ganska uppgiven själv med hoppande bs, undrar verkligen när det ska stabilisera sig. Inte vart stabilt mer än två dagar typ under detta dryga året, känns som man sliter sitt hår och det ger noll resultat.
Håller alla tummar för er att ni får det lite lugnare snart!
Kram
Tack Sanna, detsamma till dig. Visst är det frsutrerande när man känner att ens ansträngningar inte ger önskat resultat. Emellanåt ligger känslorna av personligt misslyckande bra nära till hands, tyvärr.
SvaraRaderaStor kram till dig!