Känner mig lite mosig efter att Viggos larm tjutit en gång/timman hela natten. Illamående av trötthet kanske egentligen säger mer om hur jag känner mig idag. Därmed minskar motståndskraften. Det som egentligen inte är ett problem känns plötsligt riktigt besvärligt.
Vi var ju på vårdcentralen med Viggo förra veckan. Läkaren ringde efter någon dag och pratade om heltokiga värden. Han hade redan innan samtalet med mig pratat med endokrin på östra som skulle ta över bollen. Endokrin hade i sin tur omedelbart bollat över till diabetesmottagningen. Mottagningen ringde mig och hade med skohorn hittat en tid till dr. G. Snurr snurr. Jag kände ändå bara lättnad att vår trygghetszon skulle lösa allt och få ordning på torpet.
Men nu ringer endokrin. De vill visst träffa oss. Framför allt vill de ta nya prover. Så på nåt vis får vi få rodda ihop så älskade ungen får komma upp och leka nåldyna idag, på det blir det läkarbesök imorgon.
Som sagt, hade suttit fint med lite sömn innan så jag hade haft bättre skyddsrustning på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar