Viggo har legat ganska fint under eftermiddagen. När grabbarna kom hem från skolan började vi så smått känna av semestern som hägrar runt hörnet. Bara ett par dagar kvar på denna sista vecka innan sommarlovet tar vid. Dessutom antydan till sommarvärme och glass på altanen med en kär vän. En eftermiddag som inte lämnade nåt att önska helt enkelt.
Men så på kvällen började han stiga. Vi la både temp basal och korr bolus. Väntade. Ny temp basal och ny bolus. Trots detta har han stadigt legat på 14-17 i bs hela tiden. Nu är klockan exakt 00:52. För sisådär 15 minuter sen tänkte jag att det är lika bra att byta nål. Det känns inte bra, att han inte alls sjunker trots allt insulin.
Preppar och förbereder. Håller handen alldeles ovanför magen och hinner tänka: "så sjukt egentligen. Här står jag mitt i natten och ska trycka in en nål i magen på min sovande unge."
Trycker till. Lika bra att göra det snabbt. Viggo kryper ihop och kvider till. Jag stryker honom över kinden tills jag märker att det känns bra igen och han faller helt tillbaka i sömnen. Det är ändå en lättnad att han inte kommer ihåg ett sånt här nattligt nålbyte.
Nu ligger jag här och väntar och hoppas på att mitt eget sömntåg ska komma alldeles snart. Och att Viggos socker ska sjunka så vi alla får sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar