Kommer jag dö?

Egentligen önskar jag att Viggo hade sagt så istället. Kommer jag dö. Då hade jag kunnat svara "du kommer naturligtvis inte dö".

Men det var inte så det var. Efter en lång härlig ledig dag tillsammans signalerade Viggo redan när han skulle lägga sig att det var nåt. Mamma jag vill ligga hos dig. Så jag, David och Viggo knölade ner oss tillsammans i dubbelsängen där på landet. När vi alla ligger där inbäddade i somriga semesterkänslan säger Viggo plötsligt, helt casual som om han egentligen inte bryr sig om svaret "tänk om det var en myt att man kan dö av diabetes".

Min kloka fina unge med stora tankarna. Inte kan jag ljuga honom rätt upp i ansiktet och säga att visst är det en myt.

Istället höll vi i honom. Försökte omsluta honom med närhet och kärlek. Samtidigt som vi pratade om att man kan dö av diabetes. Vi pratade om att genom att ta hand om sig minimerar man riskerna för följdsjukdomar. Vi pratade om hur vi gör ett fantastiskt teamwork i att skapa bästa förutsättningar för ett långt liv.

Jag önskar att det var hela sanningen. Tyvärr är det inte så enkelt. Men det var det Viggo fick höra denna kvävande heta sommarkväll.

Kära nån vad jag funderat i efterhand på om vi borde gjort annorlunda. Sagt annorlunda. Borde vi ha ljugit? Men samtidigt tror jag ändå att det var rätt. För just Viggos del. Han förtjänar respekten i ett ärligt svar. Problemet ligger nog egentligen i att ingen föräldrar vill behöva säga till sig barn att de kan dö av sin sjukdom.