Byta plats

Ibland är livet så argt och orättvist. Jag jobbar stenhårt på att inte bli bitter över diabetesen. Det är ju som det är liksom. Varken jag, David eller pojkarna mår bra om vi är arga och bittra över en situation som vi inte kan styra över

Men ibland. Ibland vill jag bara skrika ut min ilska och frustration. Och sorg. Kanske mer än nåt annat är det sorg. Över en vanlig usel kräksjuka som skickar Sigge till sjukhuset i ambulans. Nu när han pga en vanlig kräksjuka får sätta nålar och dropp. Utsättas för situationer som för många barn kan kännas lite traumatisk. Men för Sigge är det bara ytterligare än vanlig kräksjuka.

Så nu sitter jag här. Plötsligt i min ensamhet. Jag ska ta och göra en ny kopp te. Den andra hann bli kall när Sigge inte slutade kräkas, eller sjunka i socker.

Lilla älskade unge, vad jag önskar att jag kunde byta plats.