Vi var på ugglejakt på dagis- höstens sociala familjetillställning. Det hela innebar en lång promenad i skogen med ficklampor för att leta ugglor (reflexer), sen röjde ungarna runt på dagisgården med varandra innan vi åkte hem och åt kvällsmat.
Vare sig jag eller David tänkte längre än näsan räckte och anpassade inte insulinet till att grabbarna rört sig mer än vanligt på kvällskvisten. Alltså hade vi vid nio-tiden två grabbar som var låga, förstås. Det är ju inga problem att avhjälpa, det känns bara så onödigt. Lågmedicin, nåt att äta och pumpjusteringar så var läget trots allt under kontroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar