söndag 24 juli 2011
Fick ett samtal
Känner mig djupt berörd. Fick precis ett samtal. En mamma som sett artikeln i Apotekets tidning om mig och familjen. Nu behövde hon bara få prata med någon. Hennes lilla gosse är helt nydebuterad och världen hade rämmat för henne. Jag så kände hennes sorg, ilska och förtvivlan. Hur kan man i ett litet samtal ingjuta lite hopp hos någon? Hopp om att livet kommer ändå bli bra. Livet är inte slut. Även om det alltid kommer att vara ett före och ett efter. Men efter är inte bara dåligt. Tänk så mycket fint som hänt oss pga pojkarnas diabetes. Inte minst, vilka fantastiska människor vi lärt känna. Hur ska man kunna förmedla detta i ett samtal? Samtidigt berörs jag enormt av hennes mod att söka efter mitt telefonnummer och faktiskt ringa. Att våga inte bara för sin egen skull, utan även för sitt barns skull. Men oxå detta att bara få höra från någon- jag hör dig. Jag vet hur du har det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hjärteknipande
SvaraRaderaVisst blir livet lite mer omständigt, men som du säger vi får massa oxå. Otroligt modig mamma! Hon kommer klara detta bra tror jag för det kräver styrka att våga räcka ut handen så som hon gjorde. Tänk sedan vad häftigt att du/ni förmedlat sådan känsla via artikeln, häftigt! Kram
SvaraRaderaHej! Jag har också läst artikeln i Apotekets tidning. Jätteglad att jag hittade din blogg då din erfarenhet säkert kommer att var till hjälp för oss. Vi har en dotter som är blir sju år i oktober och haft diabetes sedan hon var fyra år. Även om vi tycker vi kommit in i det så känns det samtidigt många gånger som ett lotteri vilken dos man ska ge, ofta blir det bra men ibland blir det helt tokigt och man förstår inte varför! Men livet går vidare och vi försöker att vår dotter ska få ett så normalt liv som möjligt.
SvaraRadera//Maria M