Lite uppför, lite nedför

Dagen började med en hygglig uppförsbacke. Sigge kom ner till frukosten, utan pumpnål. Bara att sätta ny samtidigt som Rassemasselingonfrasse skulle komma iväg till skolan. Samtidigt som Viggo springer runt och vrålar frukostbeställning. Mitt i allt detta ringer dagisfröken och berättar att hon är ensam på plats av ordinarie personal. Ev skulle hon få EN vikarie. Det säger ju sig självt att det inte är medicinskt säkert att skicka dig Sigge. Så älsklingsungarna får ytterligare några dagar med sin ömma moder.

Dessutom skulle jag till Sahlgrenska för en läkarundersökning som del i uppföljningen efter proppen. Gynundersökning. Att ha två små barn med och försöka förklara varför farbror doktorn gräver i mammas underliv. I think not. Så stackars urstressade pappan fick ta över boyzen under tiden. Sen fick ännu mera urstressade pappan komma hem ett par timmar senare för att vara med vildarna när jag gick ner till skolan för Rasmus utvecklingssamtal. Sen flängde urstressade pappan tillbaka till jobbet. Ungefär här var vi alla i upplösningstillstånd.

På detta sitter jag och slösurfar amv. Och ser att jobbet som jag så gärna vill ha, och skickade en ansökan till häromveckan har lagts ut. Igen. Det här var ju bara droppen. Att jag överhuvudtaget inte skulle få en chans att komma till intervju. Så jag ringde upp. Jagserattnilagtutannonsenigenvarfördåjagvill jukommapåintervju. Och får till svar: vad bra att du ringer, jag hade tänkt att kalla dig, kan du komma på fredag?

Plötsligt lite mera nedförsbacke.