En vanlig dag

En vanlig morgon i blodsocker-land. Väcker barnen i tur och ordning. Pussar igång dem. Killar under hakan och stryker över håret. Tre trötta killar efter helgen. Själv tittar jag ut genom fönstret och gläds jag åt hur solen letar sig fram mellan molnen.

Börjar med Viggo. Tar socker. Kalibrerar pump och sensor. Beräknar och diskuterar hur mkt kolhydrater kan tänkas gå ned till frukosten. Ger insulin och skickar ned till köket.

Sigge ställer sig upp och jag ser att nålen hänger på svaj. Tar socker. Nöjd att han bara ligger på 14 med tanke på nålen. Hämtar kittet för att byta nål. Preppar, förbereder och sätter. Kalibrerar pump och sensor. Beräknar och diskuterar hur mkt kolhydrater kan tänkas gå ned. Ger insulin och skickar ned till köket.

Själv far jag som en virvelvind genom tvättstugan. Hittar strumpor som vore lämpliga en rocka sockorna-dag. Packar Viggos gympapåse. Går igenom pojkarnas sockermätare-fodral. Finns stickor, är stickaren framdragen? Fyller på dextro. Inser att det bara finns banan. Vet hur en sötunge får bryt om han ser det. Smyger ned den i väskan och tänker att nån annan får ta den diskussionen.

Lyckas även tömma diskmaskinen och slänga in en laddning i tvättmaskinen. Känner att jag fyller på mina poäng i stora husmors-boken. Efter ytterligare lite tjat o gnat blandat med lock och pock trillar alla kidsen ut genom dörren i tur och ordning, glatt snattrandes med varandra. Känner mig rätt nöjd ändå. I tid även denna dag.

Sätter mig vid bordet och kaffekoppen. Hinner njuta en liten stund av lugnet. Telefonen ringer. Sigge ligger på 30 i blodsocker. Frenetisk telefonkedja mellan mig, David och resursen. Vi bestämmer att avvakta lite, kanske är det bara följd av trasiga nålen. Förhoppningsvis vänder det snart.

Avvaktar bestämda stunden. Ny telefonkedja. Sigge fortfarande hög. Resursen säger att Sigge agerar lite förvirrat. Vi bestämmer att David åker och hämtar. Jag ska ju trots allt åka och laga en tand. Vem vill missa en sån sak liksom.

Solen håller sig fortfarande framme. Vissa dagar njuter man av det lilla samtidigt som jag konstaterar att det är ytterligare en helt vanlig dag i blodsocker-land.