CGM

Egentligen har jag precis hur mycket som helst att säga. Men datorn strejkar (igen) och jag tycker det är så jobbigt att skriva på ajfånen. Tant får nämligen ont i handens leder av det.

Så därför tänker jag bara berätta helt kort om att vi bestämde att Viggo skulle få ha CGM- kontinuerlig glukos mätning- denna veckan. Han ska på besiktning hos Gun på måndag och då är det bra med lite riktiga kurvor för att göra en riktig avstämning.

Vad annorlunda det är mot när Sigge har den! Viggos socker svänger inte alls på samma sätt som hos Sigge. Vilket innebär att jag kan titta på pumpen och få ett hyfsat riktigt värde. Idag har jag bara tagit socker en bråkdel av alla gånger som jag vanligtvis gör. Helt fantastiskt underbart. Jag tycker jag sticker till höger och vänster för jämnan så jag känner mig avlastad. Även om Viggo gör mycket av det praktiska själv, så blir det ju trots allt en hel del av den varan för min och Davids del.

När Sigge haft sensorn har vi hittills bara använt den för att se kurvorna. Han svänger för snabbt för att man kan lita på värdet som displayen visar. När pumpen t.ex. larmar för lågt värde har vi tagit hand om det för länge sen, så larmet blir dels onödigt dels stressande. Han har ju egentligen bara haft sensorn en omgång-och precis när vi skulle ställa larm på snabbt fallande/ökande värden lyckade han slita loss den. Så nästa omgång blir det prio att se om det är en larmfunktion som vi istället kan få att funka!

Annars känns Viggos kurvor som en glad överraskning. Han behöver fortfarande sänkas överlag, men han ligger förvånansvärt jämnt.