Ursprungligen bokade vi alltid dubbeltid hos Gun, så vi kunde göra 3 månaders kontrollen samtidigt på båda pojkarna. Men så i sommras kände vi att det helt enkelt inte är värt det. Det blev alltid ett himlans kiv och liv. Båda grabbarna for runt och triggande varandra till max, jag och David satt mest och bad om ursäkt för att det lät så väldigt. Så nu är det en i taget som gäller! Och idag var det alltså Viggos tur.
Dagens besök var egentligen första sen pumpstarten. Han har nu en dygnsdos på strax över 20 enheter/dygn vilket visar på att han inte har någon egenproduktion kvar. När man behöver mer än en halv enhet per kilo räknas det som om att egenproduktionen är borta. Tänk ändå vad "lustigt" det blev. Under två års tid klarade han sig på knappt tre enheter/dygn och så helt plötsligt är vartenda litet uns helt väck. Mer eller mindre från en dag till en annan. Jag känner mig mest tacksam över att vi fick leva glidarliv så länge som vi gjorde!
HbA1c ligger på 59. För högt, men det känns ändå okej. Med tanke på hur mycket högt han har legat så hade det kunnat vara minst sagt värre. Dessutom tycker jag fortfarande vi befinner oss i en inkörsperiod, vi har fortfarande inte helt pejling på hur mycket han behöver till måltiderna. Dessutom håller vi på att lära oss hur just Viggos behov ändrar sig över dygnet. Till exempel så behöver Sigge dramatiskt mycket mer till frukosten än till någon annan måltid. Vi väger och mäter, de äter samma till frukost som kvällsmat. På kvällen behöver Sigge 1 enhet, till frukosten två.
Därför har vi bestämt att fortsätta med sensorn på Viggo ytterligare ett tag så att vi kan se just hans mönster. Jag måste säga att använda CGM är ett fantastiskt hjälpmedel! Att få se på kurvorna vad som verkligen händer. Bättre kurva och närmare sanningen kan man ju inte komma.
Igår kväll så laddade David ner även Sigges pump på datorn. Gun tog sig lite tid att kika på hur det såg ut även där. Hoppiga värden som vanligt. Så himla skönt att trots allt få några snabba pointers på vägen. Sen har Sigge tid hos henne i början på januari. Vi tänkte sätta sensorn på honom en tid innan lagom tills dess.
Annars tycker jag att vi njuter av tillvaron. När vi nu går in i min absoluta favorittid på året. Även om snön fattas... Men det är så mycket att se fram emot. Hela julhelgen. Sälen över nyår. Sen i januari ska jag börja jobba. Deltid, på drömstället. Drömjobbet vad mig anbelangar. Fast ändå på ett sätt som gör att jag är tillgänglig dagis-tiden då grabbarna behöver min närvaro. Plötsliga nålbyten, oförklarliga höga värden. Egenvald karantän för att slippa magsjuka som går på avdelningen.
Det bästa av båda världarna med andra ord. Lite medvind som fläktar gott i nacken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar