Ligger här och vrider och vänder utan att komma till ro. Har precis gått en runda i huset och hört snusningarna från min sovande familj. Trygghetskänsla är det.
Än så länge har Viggo inte kommit till mig. Just nu kommer han utan undantag någon gång under småtimmarna. Men jag tycker ju att det är så mysigt och hoppas att han gör det länge än. Känner mig hyfsat säker på att han sover i egen säng när han är 15 ändå ;)Vad olika det är trots allt. Sigge kommer också emellanåt, men Rasmus slutade redan i tidig ålder att sova hos oss. Förresten så har vi löst det där med hjärterum med två stycken 120 sängar. Tänk er själva ett stort säng av på 240 cm :) Helt underbart, gör inte ens nåt när hunden vill ligga vid våra fötter.
Det har annars varit en förvånansvärt bra vecka för Viggos del. Han har verkligen tagit pumpen till sig på ett anmärkningsvärt sett. Första kvällen frågade jag lite försiktigt om han visste att han skulle ha den även på natten. Jodå, det visste han ju.
En dag på dagis blev det. Även det gick över förväntan, till stor del för att när Viggo fått doseringen vill han sen göra det själv. Sen vi satte pumpen har vi inte fått ge honom insulin en endaste gång.
Överlag har han dock legat för högt, men vi vet ju lösningen till det- mer insulin! Vi jobbar oss sakta men säkert oss fram till rätt doseringar och det får ju ta lite tid.
Äsch, måste nog försöka sova trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar