fredag 28 januari 2011
Pumpväskan
onsdag 26 januari 2011
Diabetesläger
Satt igår med fem andra mammor som också har barn med diabetes. Vi hade nämligen samlats för att planera familjeläger på Sjövik i augusti. Väldigt trevligt var det.
Jag och David har ju pratat mycket om detta hur vi ska lära barnen bemöta sig själva och sin kroniska sjukdom. Att de aldrig ska vara offer för den. Att de aldrig ÄR sin diabetes. En mamma berättade om sin son som sa efter en influensa- vad skönt att vara frisk igen. Jag tycker det är underbart. Hon har ju verklgien förmedlat det jag är ute efter. Men hur det än är. Mitt i detta så kommer det så ofta tillfällen nät man inser att till viss del kan vi inte leva precis som "alla andra". Det finns tillfällen i vardagen där diabetesen definintivt kräver sin plats och kan till och med visa sitt fula tryne. Så det är trots allt rätt skönt att sitta där med andra föräldrar som vet precis vad det handlar om.
Till viss del hade vi svårt att hålla oss till ämnet. Vi tenderade hela tiden till att glida in på saker som doseringar, ketonmätare, pumpar, problem i dagis/skola etc. Sånt där som man helt enkelt behöver få ventilera med andra i samma situation. Därför ska det bli så roligt att både få vara med och planera för att sedan åka på detta läger. Just att få träffa andra i samma situation. Det är bra för alla delar av vår familj. Även för Rsase, som ju får träffa andra syskon till diabetiker. Det kan faktiskt vara nog så jobbigt emellanåt för en åttaaåring.
Nu är vi ju trots allt lite bortskämda att få dela detta med en annan familj. Vi har ju Hermissarna. Med dem äter vi middag mitt i veckan och åker på semester med. Det är vi väldigt tacksamma för!
Så nu har vi några månader på oss att pyssla ihop detta läger. Visserligen har ingen av oss varit där förut. Men med lite backning av förra årets planerare ska det nog bli bra!
Jag och David har ju pratat mycket om detta hur vi ska lära barnen bemöta sig själva och sin kroniska sjukdom. Att de aldrig ska vara offer för den. Att de aldrig ÄR sin diabetes. En mamma berättade om sin son som sa efter en influensa- vad skönt att vara frisk igen. Jag tycker det är underbart. Hon har ju verklgien förmedlat det jag är ute efter. Men hur det än är. Mitt i detta så kommer det så ofta tillfällen nät man inser att till viss del kan vi inte leva precis som "alla andra". Det finns tillfällen i vardagen där diabetesen definintivt kräver sin plats och kan till och med visa sitt fula tryne. Så det är trots allt rätt skönt att sitta där med andra föräldrar som vet precis vad det handlar om.
Till viss del hade vi svårt att hålla oss till ämnet. Vi tenderade hela tiden till att glida in på saker som doseringar, ketonmätare, pumpar, problem i dagis/skola etc. Sånt där som man helt enkelt behöver få ventilera med andra i samma situation. Därför ska det bli så roligt att både få vara med och planera för att sedan åka på detta läger. Just att få träffa andra i samma situation. Det är bra för alla delar av vår familj. Även för Rsase, som ju får träffa andra syskon till diabetiker. Det kan faktiskt vara nog så jobbigt emellanåt för en åttaaåring.
Nu är vi ju trots allt lite bortskämda att få dela detta med en annan familj. Vi har ju Hermissarna. Med dem äter vi middag mitt i veckan och åker på semester med. Det är vi väldigt tacksamma för!
Så nu har vi några månader på oss att pyssla ihop detta läger. Visserligen har ingen av oss varit där förut. Men med lite backning av förra årets planerare ska det nog bli bra!
tisdag 25 januari 2011
Ytlig!
Hur ytlig kan man bli egentligen? Så många tragedier. Så många bloggar som hjärtat blöder för. Och jag känner mig helt knäckt för att j*vla skitfrisören fullkomligt pajat mitt hår. Jag ser fullkomligt galen ut.
Jag får nog vila en stund så att jag sen orkar uppskatta livet och skita i en sån småsak. I och för sig. Under vilken annan vecka som helst under månaden hade jag kanske lyckats hålla referensramarna på plats...
Skickat från min iPhone
måndag 24 januari 2011
Socker och semster
Det är klart att det funnits ögonblick under de två senaste veckorna då jag önskat att jag inte sa till David under mellandagarna "det är väldigt vad vi har varit friska länge" Nu menar jag förstås inte att jag verkligen tror att vi drabbades av sjukdomar från några högre makter pga detta. Men ändå!
Så med insikten att vi inte direkt var en familj på topp, åkte vi iväg med inställningen att göra det bästa av situationen. Med resultatet att vi fick en helt underbar semester. Naturligtvis med många inslag av trötta, ledsna och febriga barn. Då har vi häll upp oss ett glas vin och satt på en bra film som vi alla kunnat slappa till. I slutet av veckan kunde vi faktiskt ge oss ut i backen hela familjen. Ren och skär lycka!! Viggo sammanfattade det med orden "jag hatar inte Sälen så mycket längre".
Däremot har Sigge haft en väldigt jobbig vecka. Förmodligen är det infektionen ssom gjort att hans socker levt fullständig rövare. Det känns som om han legat och pendlat mellan 20-30 hela veckan trots att vi gjort allt vi kunnat för att få ned det. Trots att det borde vara så himla enkelt. Ligger han för högt behöver han mer insulin. Ändå kan det kännas totalt tröstlöst. Dessutom mår han ju hemskt dåligt av det där höga och bara gråter och är tvärs emot. Även om man förstår varför är det ju inte helt enkelt att möta det alla gånger.
En höjdpunkt var en kväll då han låg på 30 och pumpen bara larmade för att han inte fick i sig insulin. Vi försökte allt vi kunde komma på. Men pumpen är ju ny för oss så man kan liksom inte alla trixen än. Lite panikigt kändes det ett tag eftersom klockan var nästan midnatt och plötsligt kändes det som om vi befann oss väldigt långt utanför trygghetszonen. Men så efter att vi gett honom en spruta för att få ner honom och slippa få ketoner, fick vi tag på pumpjouren som kunde hjälpa oss att klura ut var felet låg. Efter det var läget åter under kontroll och vi alla kunde sova!
Skall alldeles strax ner till dagis. Hade pumpgenomgång nu på morgonen, lovade att komma tillbaka till lunch för att hjälpa till med detta nya.
Så med insikten att vi inte direkt var en familj på topp, åkte vi iväg med inställningen att göra det bästa av situationen. Med resultatet att vi fick en helt underbar semester. Naturligtvis med många inslag av trötta, ledsna och febriga barn. Då har vi häll upp oss ett glas vin och satt på en bra film som vi alla kunnat slappa till. I slutet av veckan kunde vi faktiskt ge oss ut i backen hela familjen. Ren och skär lycka!! Viggo sammanfattade det med orden "jag hatar inte Sälen så mycket längre".
Däremot har Sigge haft en väldigt jobbig vecka. Förmodligen är det infektionen ssom gjort att hans socker levt fullständig rövare. Det känns som om han legat och pendlat mellan 20-30 hela veckan trots att vi gjort allt vi kunnat för att få ned det. Trots att det borde vara så himla enkelt. Ligger han för högt behöver han mer insulin. Ändå kan det kännas totalt tröstlöst. Dessutom mår han ju hemskt dåligt av det där höga och bara gråter och är tvärs emot. Även om man förstår varför är det ju inte helt enkelt att möta det alla gånger.
En höjdpunkt var en kväll då han låg på 30 och pumpen bara larmade för att han inte fick i sig insulin. Vi försökte allt vi kunde komma på. Men pumpen är ju ny för oss så man kan liksom inte alla trixen än. Lite panikigt kändes det ett tag eftersom klockan var nästan midnatt och plötsligt kändes det som om vi befann oss väldigt långt utanför trygghetszonen. Men så efter att vi gett honom en spruta för att få ner honom och slippa få ketoner, fick vi tag på pumpjouren som kunde hjälpa oss att klura ut var felet låg. Efter det var läget åter under kontroll och vi alla kunde sova!
Skall alldeles strax ner till dagis. Hade pumpgenomgång nu på morgonen, lovade att komma tillbaka till lunch för att hjälpa till med detta nya.
lördag 22 januari 2011
fredag 21 januari 2011
Perfekt
torsdag 20 januari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)