Hej jag heter Tove och är mamma till två pojkar med diabetes och en utan. Någonstans på vägen gick det snett. Någonstans längs vägen började jag plötsligt tro att mina d1:ors HbA1c var det som definierade mig som förälder. Någonstans längs vägen började jag tro att för att de ligger på 45 och 48 bevisades det att jag kunde göra alla rätt och är en god mor. Någonstans längs vägen tappade jag mig själv som mamma, kvinna och individ. Någonstans längs vägen började det handla om att sitta hos doktorn var tredje månad och få bevisa min duktighet.
Denna vägen ledde mig idag till en överläkare på kardiologen. Han tittade på min EKG-dygnskurva som jag just gjort. Han diskuterade min hjärtklappning och överväldigande utmattning. Han konstaterade att allt är bra. Jag är bara trött. Och på väg att bränna ut mig.
På väg att bränna ut mig. Känn på orden en stund. Jag är på väg att bränna ut mig eftersom jag aldrig får sova riktigt.
Är det värt det? Läkaren idag pratade om att orka. Att jag och David måste orka tillsammans. Att vi måste orka som par. Vi måste få sova. Doktorn ställde frågan "hur tror du det är när ni sitter i varsin lägenhet eller du blir inlagd någonstans".
Vi måste få sova om vi ska orka. Ska vi få sova måste vi ställa upp larmen. Med största sannolikhet kommer HbA1c inte längre ligga kvar på 45 och 48. Betyder det att vi är sämre föräldrar?Eller betyder det att vi ger barnen en familj som orkar hålla ihop som det starka team vi faktiskt är. Kanske är det det som trots allt definierar mig som förälder, att se över situationen och hitta den bästa vägen att gå för att vi alla ska hålla ihop.
För det första vill jag säga att ni som föräldrar till barn med diabetes, ni är HJÄLTAR!! Ni är så otroligt duktiga och omhändertagande, välplanerande föräldrar. Jag kan inte i mitt liv inte förstå att ni inte kan få nattskötare till era barn så ni FÅR VILA!!! Det är ingen förutom ni föräldrar som kan förstår denna pärs ni lever dagligen... Jag beundrar er och önskar att sjukvården kan fatta att NI BEHÖVER HJÄLP!!! Jag hoppas att det blir en ändring för er snart!! till dess ge varandra kärlek och hitta sätt som fungerar i er familj för att ni ska orka ett tag till.. massor av styrkekramar till er familj!!
SvaraRadera