Dansande blodsocker

Jag anmälde min älskade Viggo Viking till en lokal dansskola här i Torslanda. Lilla killen som tycker att livet består av en lång radda coola moves och danssteg. Inte helt självklart att det betyder att organiserad dansskola är det rätta för honom. Kanske behöver han själv få presentera sina moves när han får feeling... Men så klart vi måste ge ungen en chans när han nu vill

Skriver till tjejen som har dansskolan där han är inbokad att Viggo har diabetes. Kan vi sitta med eller smyga in ibland för att ta ett socker?

Får till svar att föräldrar är absolut inte välkomna där inne. Hennes lösning är att de ska skicka ut honom för att ta ett bs en gång per lektion.

Så svårt. Så klart att livets alla regler inte ska ställas på ända för min och mina barns skull. Så klart att universum inte ska stanna upp och fråga efter mina behov idag.

Men lite smidighet och lyhördhet. Medmänsklighet och vilja att det ska funka och bli bra, särskilt för ett litet barn.

Jag svarade henne att det känns inte rätt för Viggo att behöva avbryta sin lektion för att gå ut. Han vill ju vara som de andra och hänga med på lektionen. Dessutom, vem ska hålla reda på när det är dags? Kunde jag inte bara smyga in och ta en koll ibland?

Jag får ett halvgrinigt svar att okej då. Men jag får absolut inte stanna kvar i rummet sen.

Så jag har ringt dansforum istället. En av Göteborgs största dansskolor. Vi var så klart välkomna. Och skulle behovet finnas så får vi självklart sitta med. Och jag har mailat den lokala dansskolan i Torslanda att det är bättre att vi går någonstans där Viggos speciella behov inte upplevs som ett problem.