En sån där natt

En sån där kväll. Tre glada barn som springer omkring i den ljumma sensommarkvällen. Lyckligt gapande och skrikande. Jag önskar att jag kunde frambringa de där serietidnings ljuden som de lyckas få ur sig. Ni vet, när det står typ PAOW med gul/röd stjärna som förstärkande pratbubbla.

Så låter mina glad barn.

Nu låter de inte så mycket. Just nu sussar de sött i varsin säng. Fortfarande nu ser jag resterna av svettig lugg som klistrats i pannan.

Nu är det en sån där natt. Som följer på en sån där kväll. Just idag fanns det extra mycket spring (och ljud) i de där små kropparna. Säkert eftersom de tre musketörerna varit åtskilda ett par dagar. Det fanns så mycket glädje i återseendet. Som gjorde slut på så mycket energi.

Klockan 22, 23, 00. Båda pojkarna låga. Fyllt på med respektive mjölk, banan och dextro. Förstås ställt ned pumparna. Det brukar räcka- men i natt tar glädjespringet ut sin rätt. En med sensor, en för tillfället utan. En stressar mig med sitt eviga larmande, den andra stressar när jag inte vet vart hän kurvan pekar. Jag går till ena rummet, flyttar på liten varm kropp för att hitta pumpen som de alltid tycks ligga på. Tittar, mäter och tar ställning. Går till nästa rum och går igenom samma procedur. Känns som jag inte kommer ikapp när sockret ligger väl lågt, timme efter annan, för att ta oss igenom natten.

Skickar en tanke till min fina make som hade tagit kommande nattmätning om han bara varit här. Med hopp om att han får välförtjänt sömn i detta nu, ska jag ta och ställa min egen klocka på ringning om ett par timmar.