Idag känner jag mig trött och lite ledsen. Otillräcklig. Varje morgon är det så mycket som ska tänkas på innan dagen ens har börjat. Så mycket saker som respektive barn ska ha med. Sockermätare, dextrosol. Finns det digestive och extra stickor? Äpple i bitar till Viggo och några rader i boken till fröken om hur morgonen har varit. Samtidigt som det vanliga klädracet som alla familjer har varje morgon. Mössa vantar och halsduk på plats. Var är överdragsbyxorna?
Och så allt utöver det. Igår skulle Rasmus ha med sig varm choklad och pulka. Hjälm. Glasburk och tändsticksask och ljus till pysslet. Tennisracket och tillhörande kläder. Fruktfika. Var är tennis skorna?
Idag skulle Viggo också ha glasbruk. Och Rasmus ha med sig lucia-fika. Och så var vi på Sigges lucia firande på dagis. Var är tomte-dräkten?
Inte fick Viggo med sig nån glasburk. Rasse fick en lussekatt men ingen julmust. Det känns som om jag inte räcker till. Mina barn är det enda som inte har glasburk eller julmust känns det som. Jag önskar att det enda jag behövde komma ihåg var glasburk, julmust och pulka. Men efter att fått med sockermätare och dextrosol finns inte så mycket plats till allt det där vardagliga.
Alltså, jag förstår att de flesta familjer har sina egna versioner av jobbiga morgnar. Jag behöver bara få tycka lite synd om mig själv en liten stund tror jag. Solen skiner ute och det är en vacker vinterdag. Det kommer snart kännas bättre.
Jag tror de flesta känner igen sig och med en sjukdom som tar massa uppmärksamhet och tid i både tanke och gärning så är det lätt att glömma det där andra. Det gör vi alla även de "vanliga" föräldrarna och man måste få tycka lite synd om sig ibland.Vardagslivet med små barn är pyssligt och jobbigt vem upplever inte det då och då. Enligt mig är ni fantastiska föräldrar så känn dig stolt över det! Massa kramar
SvaraRadera