Smärtan över att två av mina barn har diabetes kan vara enorm. Men jag kan oxå se den andra aspekten. Nämligen samhörigheten dem emellan. Tryggheten i att ha någon som förstår.
Idag var de ensamma hemma tillsammans med sin storebror när Sigges nål plötsligt lossnar. David pratar med både Viggo o Sigge, han säger att de tillsammans måste de lösa det här. Så Viggo agerar storebror. Fixar med pumpen, primar och ser till att nålen är kopplad som den ska. Sen var det en nervös liten Sigge som stod med nålen i sin hand. Aldrig förut har han behövt sätta den utan mig eller David närvarande. Plötsligt visste han inte var nålen skulle sättas på magen. Så Viggo står bredvid, stöttar och guidar. Och så kommer nålen ändå på plats. Mina barn på 8 och 10 år har gemensamt sett till att Sigge har fått den livsviktiga nålen på magen. Vilka fantastiska modiga små hjältar de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar